Faran med institutioner, ett verkligt exempel: Platsbunden demens

– ”Är det bröderna Cartwright?” frågade den gamla damen mig, där jag satt i soffan.
– ”Nej”, svarade jag, ”Nilsson”. Vilket jag hette i efternamn på den tiden.
– ”Vad sa du?”
– ”Jag heter Nilsson i efternamn.”
– ”Oj, jag som trodde att det var bröderna Cartwright”, sa hon, och lämnade rummet.

Jag gick i åttan och praktiserade på ett äldreboende, och tyckte synd om den gamla dementa damen.
Några minuter senare stängde jag av TV:n i rummet, som ingen längre tittade på. De visade tv-serien Bröderna Cartwright.

 

——–

Reflektion

Jag hade alltså så fort samtalet påbörjats, utgått från att damen var dement, vilket många personer på äldreboendet var. Denna ”vetskap” gjorde att jag inte ens försökte hitta en annan förklaring till frågan hon ställde, mer än att hon antagligen var förvirrad och förväxlade mig med någon hon trodde sig känna. Var hon inte dement innan, så trodde hon nog att hon var det nu. Problemet med institutioner – patienten blir av omgivningen på förhand dömda i varje handling. Det som ter sig som något normalt på utsidan, kan inom institutionens väggar tolkas som galenskap eller antydan till sjukdom.

 

Platsbunden ensamhet

Idag undrade min mamma varför man ibland känner sig ensam.

Jag undrade vad hon menade med ensam och när hon kände sig ensam?

– När jag sitter på ett kafé och dricker kaffe ensam, sa hon. Jag känner mig ensam fastän jag inte är det. Mina vänner finns kvar, mina arbetskamrater finns kvar, min familj är kvar och det finns massor med människor runt omkring mig. Jag är egentligen inte ensammare än när jag för tio minuter sedan stod i en butik och tittade på kläder, och då kände jag mig inte ensam.

– För det första så är det för att du är ensam som du känner dig ensam, du är fysiskt ensam på platsen. Men, det beror även på var du befinner dig. Ett kafé är en plats som allmänt sett är en plats för social interaktion. Det är en plats dit du normalt går med en eller flera vänner eller bekanta. Rummet, platsen, i sig skapar en förväntan om att du ska vara social, att du ska befinna dig i en social situation.

Foto: Bao Tri | P h o t o g r a p h y
Foto: Bao Tri | P h o t o g r a p h y

När du inte har möjligheten att vara social på en sociala plats medför det att du känner dig ensam. Du passar inte in i rummets sociala konstruktion.
Tänk dig istället att du sitter i ett väntrum hos tandläkaren. Det är en plats där det inte förväntas att du ska vara social. Känner du dig ensam när du sitter där?

-Nej.

-Nej, precis. Det är för att du inte förväntas vara social eller ha en vän med dig till väntrummet.
Så om du tvunget vill ta en fika och dricka en kaffe ensam, utan att känna dig ensam bör du välja att sitta på en annan plats. En plats som inte har lika stora förväntningar på dig om att du ska vara social. Sätt dig istället på en parkbänk i solen och avnjut ditt kaffe. Då kommer du antagligen inte att känna dig lika ensam.
Samma plats kan dock även ha olika betydelse beroende på när du befinner dig där. Parkbänken i solen kan kännas som en helt okej plats att sitta ensam på och äta sin lunch eller dricka sitt kaffe under en trettiominuterspaus, men att gå dit och sitta ensam och dricka ditt kaffe under din semester kan framkalla känslan av ensamhet. Den faktiska och fysiska ensamheten (att du är där ensam) påverkas av platsen. Platsen påverkar kan alltå förstärka eller försvaga din psykiska känslan av ensamhet. Det är en social konstruktion i samhället (samhället förväntar sig att du ska vara social på platsen), och det är en social konstruktion i ditt sinne, du vet att samhället förväntar sig att du ska vara social på platsen.
Givetvis går det bra att ändra på hur man själv tänker och agerar på en sådan plats och därmed känna sig mer bekväm i att fika på kaféet ensam, men det är enklare att sätta sig på en annan plats

Förlåt att jag ifrågasatte din identitet

– ”Förlåt att jag ifrågasatte din identitet”, sa jag.

– ”Du ifrågasatte inget, du var elak!”

– ”Nej, du upplevde det som elakt för att jag ifrågasatte din identitet. Jag ifrågasatte det du ser som en självklar och för dig unik tanke, något du tror dig själv tänkt ut och tagit ställning till. Något du i själva verket enbart tycker för att din omgivning tycker det. Jag ifrågasatte dig som tänkande person, din individuella identitet.”

Höj inte kvinnornas löner

Varför höja kvinnornas löner när vi kan sänka männens?

Lika lön på ekonomiskt hållbara grunder! Uppenbarligen kan man leva på lägre lön.

Vardagskoreografi

Hur hanterar du din slips? (Bild från filmen Meet Joe Black)
Hur hanterar du din slips? (Bild från filmen Meet Joe Black)

Det finns alltid ett snyggare sätt att torka av sig svetten i pannan på när man står på dansgolvet, ett bättre sätt att föra sig på vägen till restaurangtoaletten, ett mer gentlemannamässigt sätt att hålla sin slips från att doppas i kaffekoppen när man sträcker sig efter sockret, ett intressantare sätt knyta sina skor på, ett mer attraktivt leende att använda sig av när man kliver in i ett rum. Allt kan förbättras för att passa in vid ett visst tillfälle. Det kallas vardagskoreografi, att tänka igenom sina rörelser och hur man för sig och därmed påverka hur andra uppfattar en, vardagskoreografi.

Ta fram ditt allra bästa jag.

Även små detaljer kan göras bättre, det som kan tyckas vara onödiga detaljer är egentligen viktiga delar som sätter spår i helhetsintrycket. Ditt allra bästa jag är inget du någonsin blir klar med, ditt allra bästa jag är i ständig förändring…

Professionellt social #1

Igår träffade jag en professionellt social person. Om det hon gjorde var uttänkt kan jag inte uttala mig om men jag antar att hon antingen studerat kontaktskapande situationer, inledare som det brukar kallas i raggningssammanhag, eller så var hon en naturbegåvning.

Jag satt i alla fall på tåget i en sätessektion för fyra personer. Två och två framför varandra satt vi totalt fyra okända personer tillsammans. När jag satt mig tillrätta tar jag upp min bok och börjar läsa, personen mittemot mig tar upp sin bok och börjar läsa. Efter ett tag säger tjejen sidan om personen framför mig:
Ursäkta, vad är det för bok du läser?
– Ehh, planeri…, jag läser noggrannare på framsidan av boken, planeringens utmaningar och tillämpningar. Stadsplanering, lägger jag till med ett leende.

Människor på tåg (Foto: Simon Pielow)
Människor på tåg (Foto: Simon Pielow)

OK, så då är det inte ekonomi…
Nä, jag…
Nä, jag tänkte för att…, säger hon och pekar samtidigt på boken som den andra personen mittemot mig. För det är väl ekonomi?
Ja, ekonomistyrning…, säger tjejen, det handlar om att uppnå ekonomiska mål i företaget.
Jaha, vad handlar stadsplanering om då?
Det…

Och sen var det 45 minuter långa och dynamiska samtalet igång, där tre, för varandra tidigare helt okända, personer hann med att avverka samtalsämnen såsom studier, beteendeskillnader i kollektivtrafiken, att våga sats på sig själv, att förändra sitt liv, att renovera hus, barnuppfostran, Rom, tågluffning och mycket mer och ämnena avhandlades med stor glädje och flera hjärtliga skratt.

Här skulle kunna bryta ner händelsen och problematisera och analysera mer. Vi kan t ex fråga oss varför den fjärde personen aldrig deltog i samtalet och vi kan fråga oss om det spelar en roll hur vi andra som deltog i konversationen är som personer. Det är dock inget jag tänker ta upp här just nu, utan den viktiga lektionen för dig är alltså inledaren, hur man startar en konversation.

(Foto: Simon Pielow)

Se även min presentation som förklarar det jag kallar social triangulering:
Social triangulering – hur man skapar ett dynamiskt samtal mellan tre eller flera personer som inte känner varandra. Samtidigt som man minimerar den där obekväma känslan hos samtalspartnern av att känna sig utsatt och behöva ”komma på” något att säga.

Dagar då man dör lycklig

Vissa dagar är helt enkelt enklare att dö på. Inte för att man vill dö, men om man skulle dö skulle det passa bäst på just en sådan dag.

Normalt finns det 365 dagar på ett år och man bör försöka få så många av dessa att bli perfekta dödsdagar. Det är dagar då man är så nöjd med vad man uträttat, eller är på väg att uträtta, dagar då man lärt sig något nytt, eller är på väg att lära sig något nytt, dagar då man fullföljt sin plan, eller är på väg att fullfölja sin plan.

Det viktigaste är egentligen inte att man uppfyllt sina drömmar och nått sina mål, utan det viktiga är att man åtminstone gjort så gott det går, med tillgängliga medel, för att försöka uppfylla sina drömmar och mål. Tillåtit sig själv att drömma, känna och tro.

...all was good
...all was good

Tysta Sverige för all tid!

Hemglass - en lokal terrorverksamhet
Hemglass - en lokal terrorverksamhet

Ja, ett tyst och ännu mer isolerat Sverige med höga insynsskyddande häckar önskar jag mig. Varför ska man behöva stå ut med ljud och andra människor. Inför tysta kupén i hela tåget, för man bör ändå inte prata med främlingar. Dessutom finns det vissa människor som borde tystas för alltid.