/…/ Jag såg hur fastighetsskötaren suget kollade in brevbäraren och ville sätta på henne…
Fastighetsskötaren och brevbäraren
Ingenting passade oss perfekt
/…/ Vi gjorde ingenting, för ingenting passade oss perfekt.
Utlopp och historierna vi berättade
/…/ Verkligheten fyllde inte vårt behov, släckte inte vår längtan och tog oss inte till alla våra drömmar. Därför berättade vi våra historier, därför skrev vi våra böcker och därför skapade vi konsten…
Ständigt på jakt
/…/ Jag var ständigt på jakt, men jag kan inte minnas om jag någonsin riktigt visste vad jag letade efter…
Bojorna och bankerna
/…/ Ju mer de strävade efter att leva upp till normen, desto fler bojor lyckades de skaffa sig som höll dem kvar. Hyreskontrakt, telefonabonnemang, huslån, billån, avbetalningar på platt-TVn, studielån, … Inget konstigt med det. En dag skulle allt ändå vara betalt, en dag skulle det ändå vara deras, de sköt bara upp betalningen tills att de avled och banken tog deras hus. Varför leva imorgon, när vi kan leva idag, frågade de sig. De levde åtminstone… ett normalt liv.
Ett till synes normalt samtal
/…/ Killen kunde föra ett till synes normalt samtal, och ändå lyckas ta reda på allt han ville veta om dig…
Jag ser ner på långa människor
/…/ När långa människor sitter ner brukar jag passa på att se ner på dem. Jag bara står där och stirrar… ”Så här känns det”, säger jag om de undrar, och sen fortsätter jag att stirra.
Alla var speciella när de speglades i mina ögon
/…/ Jag hade lärt mig att titta på andra på ett sätt som fick dem att känna sig speciella. De var speciella. Alla gav mig lite av sig själv. Alla var speciella för mig. Nu visste de det…
Representant för drömmarna
/…/Kanske var vi enbart diktare. Vi vågade åtminstone drömma och tala om ett annat liv…
Hon såg inte gåvans värde
/…/ Hon förstod inte gåvan. Jag gav mig själv till henne varje dag. Hon ville ha blommor och inslagna presenter…