…med stänk av passion och kärlek
/…/ Ju mer de strävade efter att leva upp till normen, desto fler bojor lyckades de skaffa sig som höll dem kvar. Hyreskontrakt, telefonabonnemang, huslån, billån, avbetalningar på platt-TVn, studielån, … Inget konstigt med det. En dag skulle allt ändå vara betalt, en dag skulle det ändå vara deras, de sköt bara upp betalningen tills att de avled och banken tog deras hus. Varför leva imorgon, när vi kan leva idag, frågade de sig. De levde åtminstone… ett normalt liv.
/…/ Killen kunde föra ett till synes normalt samtal, och ändå lyckas ta reda på allt han ville veta om dig…
/…/ När långa människor sitter ner brukar jag passa på att se ner på dem. Jag bara står där och stirrar… ”Så här känns det”, säger jag om de undrar, och sen fortsätter jag att stirra.
/…/ Jag hade lärt mig att titta på andra på ett sätt som fick dem att känna sig speciella. De var speciella. Alla gav mig lite av sig själv. Alla var speciella för mig. Nu visste de det…
/…/Kanske var vi enbart diktare. Vi vågade åtminstone drömma och tala om ett annat liv…
/…/ Hon förstod inte gåvan. Jag gav mig själv till henne varje dag. Hon ville ha blommor och inslagna presenter…
/…/ Vi låg hela tiden steget efter våra planer och tankar…
/…/ Vardagen och vardagsrutinerna var vår värsta fiende…
/…/ Vi skapade en bättre värld. Vi var fulla.
/…/ Fan, jag blev inte lyckligare av bröstförstoringen och magruteimplantaten…