Ett av många knep jag använder mig av när jag, under mina kvalitativa sociologiska och socialpsykologiska studier, vill få personer att öppna sig och avslöja mer av sig själv är att själv prata öppet om kärlek och sex.
Pratar man öppet om egna kärleks- och sexrelationer, två ämnen som intresserar de flesta, uppfattas det av många som att man litar på personen, och man invaggar dem i trygghet – och man kan sedan få personen att öppna sig om andra ämnen. Man bör dock hela tiden hålla ögon och öron öppna om var gränsen för hur mycket ”öppenhet” personen klarar av, då det skiljer sig från person till person, och man vill inte försätta dem i en, för dem, obekväm och generad situationen. Det är inte heller i alla situationer det är passande att tala om varken kärlek eller sex.