…med stänk av passion och kärlek
Sådana här dagar föredrog jag att umgås med främlingar. Sådana här dagar föredrog jag att presentera mig på ett sätt som jag ville bli presenterad på… Jag ljög aldrig, men jag kunde välja vilka historier jag skulle berätta och jag kunde välja hur historierna skulle berättas…
/…/ ”Living on the edge”, sa han.
Men den enda gräns jag någonsin levt på var den ofarliga gränsen till ingenting. Allt jag gjorde var tillräckligt kontrollerat för att det inte skulle bli några allvarligare konsekvenser vid ett misslyckande, ja eller lyckande för den delen…
INLEDNING
Att kriminella och våldsbenägna ungdomsgäng finns är de allra flesta medvetna om, men varför finns de? Det mesta ungdomsgängsvåldet håller sig enligt Jack Katz (1988:119) inom klass- och etniska gränser, men det finns även grupper som inte kan delas in efter klass- och etniska aspekter, utan delar in sig efter geografiska gränser (till exempel uppdelningar efter kvarter, eller östra, västra, norra eller södra delen av en stad). Dessa ras-, klass- eller geografiska gränser ger dock inga svar på varför ungdomsgängen bildas.
Jag har valt att utifrån kriminologiska teorier titta på hur och varför kriminella och våldsbenägna ungdomsgäng uppstår och vad som lockar och upprätthåller individers intresse att vara med i ett gäng. De sociologiska/kriminologiska teorier jag utgått ifrån är hämtade från Chicagoskolan eller har rötter i Chicagoskolan, teorier av bland annat Clifford R. Shaw, Henry D. McKay, Elijah Anderson, Albert Cohen och Richard Cloward och Lloyd Ohlin. Jag har också valt att använda sig av teoretikern Jack Katz utifrån hans bok Seductions of Crime (1988).
Med hjälp av de teorier som har sina rötter i Chicagoskolan kommer jag att titta på vilken typ av omständigheter som gör att ungdomsgäng uppstår, varför dessa så kallade subkulturer tar form. Med subkultur menas att dessa ungdomsgängskulturer har sin plats i framförallt västerländska samhällen som till exempel Amerika och Europa (framförallt i USA och Storbritannien) men att de har andra normer och värderingar vilka bryter mot samhällets normer och värderingar och ibland till och med dess lagar – de anses alltså vara frukter av det västerländska samhällets kultur.
Utifrån Jack Katz (1988) kommer jag framför allt att titta på vad som krävs för att hålla ihop ungdomsgängen och vad det är som lockar med att gå med i ett ungdomsgäng.
TEORI
Chicago
På 1920 till 1930-talet såg kriminologer i den stora och växande staden Chicago att i slumområdena var kriminaliteten högre än i bättre utformade stadsområden. Detta fick sociologerna/kriminologerna att dra slutsatsen att kriminalitet inte kom från individen utan att det var ett socialt/samhälligt problem (Lilly, J. R., Cullen, F. T. & Ball, R. A., 2002:32), man ansåg att människan blev olika påverkad beroende på i vilket område man bodde.
Sociala problem formar kriminaliteten
Forskarna Clifford R. Shaw och Henry D. McKay undersökte hur det urbana livet formade kriminaliteten. De ville förstå och hitta kriminalitetens sociala rötter och kom fram till att en viktig del av förklaringen av hur ungdomsbrottsligheten uppstod fanns att finna i stadsområdenas organisation (Lilly, J. R. m fl, 2002:34). De såg att i slumkvarter, oavsett ras- eller etniska tillhörighet, var kriminaliteten högre än i mer utvecklade stadsområden. Detta ledde dem till slutsatsen att ”it was the nature of the neighborhood – not the nature of the individuals within the neighborhood – that regulated involvment in crime” (Lilly, J. R. m fl, 2002:36). Shaw och McKay såg också att ungdomsbrottslingar som bodde i områden med hög kriminalitet ofta drogs in i fler kriminella handlingar av äldre kriminella eller gängmedlemmar. Detta ledde Shaw och McKay (1972 se Lilly, J. R. m fl, 2002) till att dra slutsatsen att i oorganiserade stadsområden upprätthölls en ”kriminell tradition” som gick från generation till generation (Lilly, J. R. m fl, 2002:37), vilket förstärkte sannolikheten att allt fler i dessa områdena skulle fortsätta vara eller att bli kriminella.
Kulturella skillnader och konflikter & subkulturer
Tittar man på teorin här ovan kanske vissa tänker och drar slutsatser om att de som bor i slum- eller sämre ställda områdena ofta kommer från de lägre klasserna och att kanske kriminaliteten ligger i de lägre klassernas kultur. Detta anses dock ej vara så, utan teoretiker har sett att det antagligen handlar om kulturella skillnader som leder till kulturkonflikter eller att subkulturer uppstår i dessa områden.
Walter Miller
Walter Miller (1958/1979 se Lilly, J. R. m fl, 2002:43) ansåg att kriminella ungdomsgäng inte är en produkt av lägre klassers kultur utan en produkt av att de från lägre klasser motsäger sig eller går emot medelklassens normer och värderingar vilket leder till de gör överträdelser även ur laglig synpunkt (Lilly, J. R. m fl, 2002:43). Miller säger att ”middle class youths are oriented toward good grades, college, and career; lower-class youths are oriented toward physical prowess, freedom from any authority, and excitement on the streets” (se Lilly, J. R. m fl, 2002:43).
Wolfgang och Ferracuti
Wolfgang och Ferracuti (1982 se Lilly, J. R. m fl, 2002:44) ansåg att det i vissa stadsområden finns ”subcultures of violence” och hävdade att i de områden dessa subkulturer finns hade människor ”favorable attiudes toward…the use of violence” vilket leder till att människor inte får skuldkänslor av att använda sig av våld.
Elijah Anderson
Elijah Anderson (1999 se Lilly, J. R. m fl, 2002:44) har skrivit boken Code of the Street. I den presenterar han sin forskning av ungdomsgäng och teorin om ”subcultures of violence” tar form. Han menar att minoritets ungdomar i innerstaden är kulturellt isolerade. De kommer från familjer under dåliga förhållanden vilket leder dem till ett liv på gatan. Deras framtid ser inte bra ut och deras största mål blir en ”campaign for respect” (Lilly, J. R. m fl, 2002:44) och respekt får de bland annat av att framstå som farliga. Anderson säger att ”only by reestablishing a viable mainstream economy in the inner city, particularly one that provides access to jobs for young inner-city men and women, can we encourage a positive sense of future” (se Lilly, J. R. m fl, 2002:45), vilket visar på att han anser att det är framtidsutsikten och sysslolösheten som får ungdomar att vända sig till gatan där ungdomsgängen finns.
Albert Cohen
Enligt Cohen (1955 se Lilly, J. R. m fl, 2002:55), som ställde sig frågan om var ungdomsbrottsliga subkulturer kom ifrån, föreslog han att de är ett sorts svar på problem som människor stöter på. De problem han syftar på är att ungdomar från lägre klasser har svårt att leva upp till de kriterier (de normer och värden som medelklassen ser som respektabla former av leverne) som ställs för att man ska få respekt i samhället och därför blir den ungdomsbrottsliga kulturen ett svar på detta problem genom att erbjuda andra normer och värderingar där man på ett annat sätt kan få respekt. Dessa normer och värderingar som den ungdomsbrottsliga kulturen bär med sig är ofta de motsatta till vad de vanliga normerna är, ”if conventional society values ambition, responsability, courtesy, control of physical aggresion, and respect for authority, then these youths will place premium on behavior that violates these priciples” (Lilly, J. R. m fl, 2002:55). Cohen ansåg också att ungdomar från de lägre klasserna kan lockas att gå med i ett gäng på grund av ”its offer of friendship, excitement, and protection” (Lilly, J. R. m fl, 2002:55) då de känner att de inte platsar eller får den respekt de borde få av sin omgivning.
Richard Cloward och Lloyd Ohlin
Enligt Cloward och Ohlin (1960 se Lilly, J. R. m fl, 2002:57) kan ungdomsbrottsliga subkulturer bara uppkomma och upprätthållas i slumområden där tillräckligt många ungdomar från lägre klasser samlas och umgås och tillsammans upprätthåller en distans till resten av samhället och dess normer och värderingar. Cloward och Ohlin delade in subkulturerna i tre grupper ”criminal, conflict, and retreatist” (Lilly, J. R. m fl, 2002:58). Den första gruppen (criminal) var en subkultur som fanns i de områden som var organiserade och där det fanns förebilder och ett stabilt kriminellt liv som kan lära upp unga och göra försäljning av stöldgods lukrativt, vilket leder till högre social status. Den andra gruppen (conflict) var en subkultur som fanns i mindre organiserade områden där det inte fanns ett stabilt kriminellt liv, vilket leder till att våld blir en viktig del för att nå högre social status. Till den tredje gruppen (retreatist) hörde de som inte lyckats nå högre status, varken genom lagliga eller olagliga tillvägagångssätt och därför tar till flykt genom att ta droger.
Dessa tre grupper får dock kritik av Empey (1982 se Lilly, J. R. m fl, 2002:58) som anser att oftast så finns inte dessa indelningar, utan de kombineras av de kriminella ungdomsgängen.
Jack Katz
Katz anser att en viktig källa till varför ungdomar dras till de kriminella ungdomsgängen är känslor. Det kan vara vanliga känslor som rädsla för isolation, för att få status i sina vänners ögon, eller att man är uttråkad, men detta förklarar dock inte varför man går med i ett kriminellt ungdomsgäng och väljer bort lagliga aktiviteter. För att förklara det säger Katz att det handlar om en känsla att överträffa auktoriteter i samhället, till exempel skolan och lärare (Katz, 1988:147). Han anser sig också ha hittat uttryck hos ungdomarna som visar på att det handlar om att få en ”kick” när de känner hur farliga de är och hur mycket ”bättre” de är än resten av världen (Katz, 1988:136)
Vad upprätthåller de kriminella ungdomsgängens existens?
Vad är det som håller samman de kriminella ungdomsgängen under så lång tid då?
När jag tittat närmare på detta har jag utgått från Jack Katz bok Seductions of Crime (1988). När man läser Katz bok ser man att viktiga delar i gänglivet är de symboler de bär och sprider kring sig, att visa upp sig och våldet är också delar som är viktiga för sammanhållningen.
För att visa att man existerar sprider ungdomsgängen sina symboler. En del av symbolerna är de kläder man bär – vilka färger man bär. Vikten av de kläder som visar gängtillhörighet kan man se när, som i Katz exempel, en gängmedlem tar en tröja från ett rivaliserande gäng vilket leder till ett gängbråk (Katz, 1988:137), man kan också utläsa hur färgerna spelar roll i annat exempel från Katz: ”The Bloods, identifying with red, and the Crips, with blue, can and regulary do attack each other simply and specifically on the basis of color”. I spridningen av symboler räknas även att sprida sitt namn eller märke genom graffitimålning. För att finnas måste gängen alltså synas. Ett annat sätt att synas och höras är vad Katz kallar ”parading” (Katz, 1988:142). Att paradera innebär att de i grupper gör narr av andra, ropar ohövligheter åt folk eller försöker skrämmas.
De kriminella ungdomsgängens existens förutsätter också att det finns andra gäng (Katz, 1988:128-29), ett vi-och-dom förhållande. Utan sina rivaler kan de inte uppnå hög social status. Det är i förhållande till andra kriminella ungdomsgäng som har samma kriminella subkultur som man avgör gängens storhet. Hade det bara varit ungdomsgänget mot samhället hade de bara framstått som en grupp brottslingar utan något tal om status.
Våldet bland de kriminella ungdomsgängen är också viktigt, det har enligt Katz (1988:135) en konstruktiv kraft. Våldet gör att man inte förväxlar gänget med ett barndomskompisgäng (Katz, 1988:129, 135), de får en känsla av respekt från sin omgivning och polisen och media ser dem (Katz, 1988:135) och våldet får allmänheten att känna fruktan inför gänget vilket behövs för att upprätthålla gängets status i andras ögon (Katz, 1988:137)
SAMMANFATTNING
Den övergripande frågan jag ställde mig var, varför ungdomsgängen finns och vad det är som håller dem samman. Tittar vi på vad teorierna presenterar kan man se att viktiga delar som styr brottsligheten är vilket område man bor i och hur dess kultur ser ut. Oftast har de områden med hög brottslighet en subkultur som främjar kriminalitet. Denna subkultur upprätthålls av dem som bor där, normer och värden, en kriminell tradition, ”ärvs ner” från de äldre kriminella till de yngre vilka också blir kriminella.
Miller och Cohen presenterar tankar som visar på att det är motsättningar mellan klasskulturer som får de lägre klasserna att motsätta sig medelklassens normer och värderingar på grund av känslor av orättvisor i samhället, vilket leder till överträdelser.
Katz ser motsättningar mellan de som känner att de inte har någon kontroll och auktoriteter. De kriminella ungdomsgängen ger medlemmarna styrka och mod att sätta sig upp emot auktoriteter (till exempel lärare).
Det som håller gängen samman är en sammansättning av förenande symboler, att synas och höras är en viktig del för gängets överlevnad. Våldet är också en viktig del i dess existens då detta är ett sätt att sprida fruktan och på så sätt få ett rykte om sig.
REFERENSLISTA
Katz, J. (1988). Seductions of Crime. United States: Basic Books.
Jag hade precis satt mig ner i soffan när det ringde i den jäkla dörrklockan. Den har precis blivit utbytt till en billig ny modell med en konstig ton som jag inte verkar vänja mig vid. Inget ding-dong längre. Nä, nu påminner ringsignalen mig om scenen i A Clockwork Orange där de tar sig in i ett hus, misshandlar gubben och våldtar bruden. Ja, le ni, ni gillar filmen och det är en bra scen rent bildmässigt, och en bra bok.
Jag visste faktiskt inte att det var en bok förrän jag gick till biblioteket för att låna filmen. Det var en tjej jag träffat och blivit lite kär i som rekommenderat filmen och sa att man kunde låna den på biblioteket. Så jag gick dit och letade efter den, men den var redan utlånad. I biblioteksdatorn såg jag att det fanns en bok med samma namn, så jag lånade den och hoppades på att det skulle vara samma som filmen. Jag ville ju ha något att prata med tjejen om nästa gång vi träffades. Shit, vilken tjej hon var. Det var nog den första tjej som jag blev kär i i vuxen ålder, om vi kallar vuxen ålder att ha slutat gymnasiet. Vad var jag, tjugoett-tjugotvå, skulle jag gissa på. Hela sommaren träffades vi. Och hela hösten.
Det blev aldrig något mellan oss, men vi hade det trevligt och mysigt. Vi kollade film tillsammans, satt nära varandra i soffan, delade säng, sov tillsammans. Vi hade inte sex. Jag var fortfarande oskuld då och kände mig osäker. Hon var något år äldre. Även om det inte fanns någon press, så satt jag press på mig själv som jag brukar göra. Man vill ju vara bra i sängen.
Är man oskuld vet man inte om man är bra i sängen. Man kanske kan fantisera om att man är bra i sängen och hoppas på att man är bra i sängen, men när det väl kommer till kritan vet man inte hur man är. Jag kände att det skulle behöva komma naturligt, utan press, men både hon och jag var för blyga och ingenting hände. Hade det varit idag hade det sett helt annorlunda ut.
Jag vet hur det blev första gången jag nästan fick till det. Det var med Louise. Jag hade träffat Louise på ett disco när jag var arton, vi satt på en högtalare och snackade, vi hängde mot väggen och rörde vid varandras händer, sen kysstes vi på dansgolvet till en tryckaren som jag inte minns, och innan vi gick hem fick jag hennes nummer. Jag fick det på en papperslapp för det var på den tiden när vi inte hade mobiltelefoner.
Hon hade fått mitt nummer och skulle ringa mig. Hon ringde tre gånger, ingen av gångerna var jag hemma. Min bror svarade i telefon varje gång och sa att jag inte var hemma, att hon kunde ringa senare. Vi låter nästan likadant när vi pratar i telefon, jag och min bror, så hon trodde säkert att det var jag som svarade, kände sig nog dissad och slutade ringa. Fan att jag inte tagit hennes nummer, och fan att vi inte hade någon nummerpresentatör. Efter det hade jag alltid extrapapper och penna med mig till discot. Någon månad senare träffade jag Louise igen, fick förklarat allt för henne, vi skrattade och hånglade hela kvällen och sen bytte vi nummer igen. Denna gången tog jag hennes nummer med.
Det var alltså med Louise som jag nästan fick till det första gången. Hon var oskuld, jag var oskuld. Kondomerna låg redo på nattduksbordet, jag hade övat på att trä på kondomer dagen innan, men vi var osäkra, vi var båda osäkra. Vi hade haft torrsex, klätt av oss och nu låg vi nakna. Vi hade kommit fram till den punkt där vi båda trodde att det var dags att försöka få in den. Men hur gjorde man? Osäkerheten fick min penis att slakna, osäkerheten fick henne att spänna sig, vi var båda spända, försökte och försökte, men till slut gav vi upp. Vi fortsatte att kramas, vi skämdes inte inför varandra, vi var beredda att testa en annan gång, vi hade det mysigt ändå. Två oskulder som var kär i varandra och ville ha mer av varandra.
Två dagar senare blev jag kär i en annan tjej och gjorde slut med Louise.
Det var långt innan de bytt ut dörrklockan.
/…/ det enda som höll ihop dem var rädslan att inte hitta någon annan, och rädslan för att den andre skulle hitta någon annan först…
Inte fan hade vi någonstans att sova, och inte fan hade vi någonstans att gå. Ibland kunde jag inte avgöra om det var ett äventyr eller om det var ett straff för att vi vågade drömma.
Till slut bestämde vi oss bara för att fortsätta att gå i den kalla natten. Vintern var inte vår bästa vän. Det var inte lätt att hitta ett varmt ställe att sova på, men åtminstone så var det ganska ljust de nätter när snön låg kvar.
Tidigare hade vi snackat med en kille som hade ett extrarum åt oss med bäddsoffa där vi skulle kunna sova, men efter att ha gått vilse i staden och misslyckats med att få kontakt med honom igen så gav vi upp och bestämde oss för att lita på vår tur.
Vi hade fått för oss att turen var på vår sida efter att ha gett pengar till en uteliggare som log mot oss med en extra glimt i ögat. På skämt sa vi att han säkert var någon form av luffargud som var förklädd, sen spårade skämtet ur och vi tolkade alla positiva händelser som en gåva från honom. Ja, det var lite kul, men samtidigt började skämtet gå mig på nerverna – mest för att det påminde mig om mamma och alla de gånger hon irriterade mig med att tolka in alla små händelser i större sammanhang. Att söka och skapa meningar var inte min grej. Meningslöshet var det om drev mig. Meningslösheten fick mig att göra en massa saker, mest bara för att få ett gott skratt. Jag retar mig på alla konstnärswannabees som får för sig att allt de gör ska ha en mening och alltid tro att alla andra konstverk har en mening. Se på färgerna, se på formen, läs mellan raderna, tolka skiten. Det var inte min grej, jag gillade meningslösa saker som bara helt enkelt såg fint ut, eller fult, eller fick mig att skratta, eller till och med fick mig att skratta bara för att jag visste att en dummerjöns till konstkritiker eller konstnär snart skulle stå på samma plats som mig och försöka uttolka dumheter ur en annan dumhet.
DENNA ARTIKEL INGÅR I MIN SERIE MED TEXTER SOM JAG SKRIVER PÅ DIVERSE KURSER.
Du kan alltid läsa mer om ämnet i boken Sex – för guds skull.
Jag tycker att synen på menstruation och menstruerande kvinnor verkar oenhetlig och synen har också ändrats med tiden. Det som är genomgående är dock att kvinnorna ses som orena under menstruationen, hur man sedan väljer att hantera denna period och anledning till att kvinnan ses som oren skiljer sig åt och olika rabbiner kan ge olika svar.
När jag läser 3 Mos 15 om flytningar hos män och kvinnor så kan jag inte sluta fundera på om man i texten blandat ihop menstruationen med någon forma av sjukdom (vilket det verkar handla om i männens fall). Dock skiljer man på vanlig menstruation (niddah) och ovanlig menstruation (zavah).
Man kan anta att det finns en splittrad syn på hur man ska hantera menstruationen när man läser de frågor som ställts till rabbiner, samt svaren. Detta bekräftar dock bara diskussionen om att man inom judendomen gärna fördjupar sig i studierna av sina texter och försöker hitta förklaringar som överensstämmer med hur det verkligen fungerar att leve som troende i det samhälle man befinner sig i. T ex nämner Rabbi Roth att många kvinnor anser att man blandat ihop niddah med zavaha och går man tillbaka till äldre texter så krävs inte 7 + 7 dagar innan man blir ren igen efter menstruation.
Konsekvenserna av menstruation är att allt som kvinnan rör vid blir orent samt blir de som kommer i kontakt med det hon rört vid orent. Detta leder i sig till att omgivningen och måste vara försiktiga samt måste rena sig genom bad och tvätta sina kläder. Kvinnorna kan inte heller ha sex eller annan kroppskontakt under denna tid då mannen i så fall också blir oren – något som kan ställa till det i förhållanden. I Grossmans text kan vi dock se att synen på hur länge kvinnan är oren förändrats med tiden och anpassats till dagens samhälle där paret kanske inte har lika mycket tid att tillbringa tillsammans och därmed blir det viktigare att ta vara på den tiden och vara intima med varandra.
Det har även förekommit förändring i synen på om kvinnan får beträda synagogan när de har menstruation och här har man bland annat svarat att kvinnan kan beträda synagogan vid menstruation, dock bör de inte komma i kontakt eller se torahrullarna.
Förklaringen till varför kvinnan är oren kan också skifta och en förklaring vi hittar i Niddah 31b är att det handlar om att make och maka bör var ifrån varandra denna tid för att maken inte skulle tröttna på henne. Som jag tolkar det utifrån texten så handlar det om att kvinnan efter detta är lika spännande och ren/orörd som när de träffades och gifte sig.
I 3 Mos 20 hittar vi också förklaringen att judarna är ett renara folk än andra och dessa renhetsläror kan därför också tolkas som ett sätt att bevisa att man är ett utvalt folk, bättre än ”de andra”, när man lever upp till de krav som ställs på en.
Jag tycker mig även se en viss tendens, när jag läser utdraget från forumet Mayim rabim, att ritualen kanske inte är jätteviktig för alla, förutom de gånger då man kopplar ihop det med andra ritualer som t ex bröllop och barnafödande .
DENNA ARTIKEL INGÅR I MIN SERIE MED SKRÄPTEXTER SOM JAG TVINGAS SKRIVA PÅ DIVERSE KURSER.
Du kan alltid läsa mer om ämnet i boken Sex – för guds skull.
Bild 1 (två stenstatyer)
Dessa två statyer kallas Ardhanarishvara och är en avbild av Shiva och hans hustru Shakti förenade i en kropp. Detta kan ses som en symbol för hur man inom hinduismen ser gudarna som både kvinnligt och manligt. Man kan även hitta berättelser inom hinduismen där gudarna byter kön.
Bild 2 (kvinna på tupp)
Detta föreställer gudinnan Bahucaras som dyrkas av hijras. Hijras är en gruppering inom det tredje könet och dessa ses som fullvärdiga hijras efter att de kastrerats och kasteringen ses som ett offer till Bahucaras. Bahucaras har kraft att välsigna och förbanna.
Bild 3-5 (bröllopsceremonier)
Inom hinduismen spelar familjen en central roll och ett monogamiskt förhållande föreningen där man och kvinna förenas har setts som normen inom hinduismen.
Då hinduismen inte är en missionerande religion blir familjen, barnafödandet och uppfostran en viktig del för att föra religion och tradition vidare.
Bild 6 (man med en kropp täckt av symboler)
Detta är en bild som visar den esoteriska anatomin som man använde sig inom tantra. Symbolerna visar bland annat de knutpunkter och kanaler där livskraften i kroppen flödar. Den kvinnliga kraften (shakti) anses finnas i bäckenbotten och inom tantra vill man lära sig leda denna kraft upp till hjässan där den förenas med det manliga Shiva. Detta är ett sätt att beskriva hur sexuell energi kan förvandlas till andlig kraft istället för att kastas bort på världsliga sexuella handlingar.
Bild 7 (tredje könet)
Här är bild på det tredje könet och framförallt hijras. Man kan anta att de på bilderna dykt upp på bland annat en bröllopsceremoni och en ceremoni för en nyfödd. Hijra ser sig själv som religiösa asketer och kan såväl som inbjudna som oinbjudna dyka upp på ceremonier för att välsigna (om de välkomnas) eller förbanna (om de inte tas väl emot), samt underhålla med sång och dans. Detta är ett sätt för många hijras att tjäna sitt levebröd på.
Bild 8-10 (tempelutsmyckningar)
Här ser vi bilder på utsmyckningar av ett hinduiskt tempel, Khajuraho. På bilderna ser man kvinnor och män som ägnar sig åt olika sexställningar, tidelag, oralsex mm. Tidelag och oralsex är inget som förespråkas inom hinduismen och bilderna är inget beskrivande föpr tantra heller, utan ses som lyckobringande utsmyckningar inspirerade av världslig kärlekskonst.
Bild 11-13 (Krishna och vallflickorna)
Krishna är en attraktiv gud och beskrivs som en erotisk asket. Han roar sig med sina kvinnliga ”tillbedjare” och flirtar vilt och dansar med vallflickorna. Vallfickorna kommer springandes när han spelar på sin flöjt och han ”förlustar sig” med dem.
På en bild ser vi hur han sitter i ett träd med flickornas kläder efter att de tagit ett nakenbad och han får dem att komma fram en och en med uppsträckta armar för att hämta sina kläder.
Bild 14-16
(Linga och yoni)
Detta är bilder på linga och yoni. Linga är en anikonisk avbild av Shiva, och yoni symboliserar det kvinnliga könet. Tillsammans symboliserar de föreningen mellan Shiva och hans gemål Shakti.
Bild 17 (två män med erektion och kvinna i mitten)
Detta är en avbild av Vishnu som kvinna och kan symbolisera den bild inom hinduismen där man ser både det manliga och kvinnliga hos gudarna. Gudaran inom hinduismen har kunnat byta kön.
Bild 18 (asketer)
På bilden ser vi några asketer som sitter utanför ett tempel. Celibat och asketism ses som ett sätt att ägna sig åt det andliga istället för kroppsliga behov. Det finns både de som ägnar sig åt livslångt celibat, men även de som lever kortare tider som asket och i celibat. Att leva som asket och i celibat är ett sätt att dels lära sig kontrollera sitt begär, samt ett sätt att kanalisera den sexuella kraften och istället omvandla den till andlig kraft.
Bild 19 (asketen Shiva)
Shiva beskrivs både som viril gud full med sexuell kraft, men också som en asket. På bilderna ser vi honom som asket där han sitter försjunken i meditation. På ena bilden ser vi även kärleksguden komma med en pilbåge riktad mot Shiva för att skjuta en ”kärlekspil” – en händelse som slutade med att Shiva vände sitt tredje öga mot kärleksguden och brände honom.
Bild 20 (proto-Shiva)
En bild av en gestalt som, finns med i förvediska texter och visar en behornad gudom med korslagda ben och erigerad penis.
Bild 21 (yoga)
En bild på delvis en man som ägnar sig åt ”klassisk” yoga där man framförallt sökte sig bort från det världsliga och gjorde avkall på njutelser, och den andra bilden visar den sekulariserade yogan där man istället siktar på att använda yogan på ett sätt för att istället försöka få ut så mycket som möjligt av det världsliga livet och njutelser genom att hitta energi och inspiration till detta.
Sitter just nu och läser på om genusperspektiv inom religionsvetenskapen. Nu väntar jag bara på att det ska dyka upp ett kapitel där någon påstår att kyrkotornen är en fallossymbol och att de pekar upp mot en gud som faktiskt är kvinna. Tornet kan precis som den hinduiska ”lingan” symbolisera fruktbarhet och sträcker sig mot yoni, skötet, (dock med skillnaden att inom hinduismen reser sig lingan ur yoni), och häri hittar vi föreningen mellan människa och gud.
/…/ sitter på tåget, jag studerar hennes händer, jag studerar hennes fingrar, jag studerar hennes händers rörelse, jag studerar hennes käklinje, jag studerar hennes ben, hennes vader och hennes lår, jag studerar hennes kinder, jag studerar hennes nacke, jag studerar hennes hår, jag studerar hennes rörelser, jag studerar henne tills hon ser att jag studerar henne, jag vill röra vid hennes fingrar, jag vill röra hennes händer, jag vill lukta henne i nacken, jag vill ta i hennes hår, jag vill sätta mig nära henne, jag vill lägga min hand på hennes lår, jag vill ha henne och jag vill att hon ska vilja ha mig. Jag är nog fan kåt…