Kategori: …all was good

Egentligen skulle jag jobba, men istället satt jag länge och bara stirrade på snorkråkan jag precis pillat ut ur näsan…

Sådana här dagar föredrog jag att umgås med främlingar. Sådana här dagar föredrog jag att presentera mig på ett sätt som jag ville bli presenterad på… Jag ljög aldrig, men jag kunde välja vilka historier jag skulle berätta och jag kunde välja hur historierna skulle berättas…

/…/ ”Living on the edge”, sa han.
Men den enda gräns jag någonsin levt på var den ofarliga gränsen till ingenting. Allt jag gjorde var tillräckligt kontrollerat för att det inte skulle bli några allvarligare konsekvenser vid ett misslyckande, ja eller lyckande för den delen…

Jag hade precis satt mig ner i soffan när det ringde i den jäkla dörrklockan. Den har precis blivit utbytt till en billig ny modell med en konstig ton som jag inte verkar vänja mig vid. Inget ding-dong längre. Nä, nu påminner ringsignalen mig om scenen i A Clockwork Orange där de tar sig in i ett hus, misshandlar gubben och våldtar bruden. Ja, le ni, ni gillar filmen och det är en bra scen rent bildmässigt, och en bra bok.
Jag visste faktiskt inte att det var en bok förrän jag gick till biblioteket för att låna filmen. Det var en tjej jag träffat och blivit lite kär i som rekommenderat filmen och sa att man kunde låna den på biblioteket. Så jag gick dit och letade efter den, men den var redan utlånad. I biblioteksdatorn såg jag att det fanns en bok med samma namn, så jag lånade den och hoppades på att det skulle vara samma som filmen. Jag ville ju ha något att prata med tjejen om nästa gång vi träffades. Shit, vilken tjej hon var. Det var nog den första tjej som jag blev kär i i vuxen ålder, om vi kallar vuxen ålder att ha slutat gymnasiet. Vad var jag, tjugoett-tjugotvå, skulle jag gissa på. Hela sommaren träffades vi. Och hela hösten.
Det blev aldrig något mellan oss, men vi hade det trevligt och mysigt. Vi kollade film tillsammans, satt nära varandra i soffan, delade säng, sov tillsammans. Vi hade inte sex. Jag var fortfarande oskuld då och kände mig osäker. Hon var något år äldre. Även om det inte fanns någon press, så satt jag press på mig själv som jag brukar göra. Man vill ju vara bra i sängen.
Är man oskuld vet man inte om man är bra i sängen. Man kanske kan fantisera om att man är bra i sängen och hoppas på att man är bra i sängen, men när det väl kommer till kritan vet man inte hur man är. Jag kände att det skulle behöva komma naturligt, utan press, men både hon och jag var för blyga och ingenting hände. Hade det varit idag hade det sett helt annorlunda ut.
Jag vet hur det blev första gången jag nästan fick till det. Det var med Louise. Jag hade träffat Louise på ett disco när jag var arton, vi satt på en högtalare och snackade, vi hängde mot väggen och rörde vid varandras händer, sen kysstes vi på dansgolvet till en tryckaren som jag inte minns, och innan vi gick hem fick jag hennes nummer. Jag fick det på en papperslapp för det var på den tiden när vi inte hade mobiltelefoner.
Hon hade fått mitt nummer och skulle ringa mig. Hon ringde tre gånger, ingen av gångerna var jag hemma. Min bror svarade i telefon varje gång och sa att jag inte var hemma, att hon kunde ringa senare. Vi låter nästan likadant när vi pratar i telefon, jag och min bror, så hon trodde säkert att det var jag som svarade, kände sig nog dissad och slutade ringa. Fan att jag inte tagit hennes nummer, och fan att vi inte hade någon nummerpresentatör. Efter det hade jag alltid extrapapper och penna med mig till discot. Någon månad senare träffade jag Louise igen, fick förklarat allt för henne, vi skrattade och hånglade hela kvällen och sen bytte vi nummer igen. Denna gången tog jag hennes nummer med.
Det var alltså med Louise som jag nästan fick till det första gången. Hon var oskuld, jag var oskuld. Kondomerna låg redo på nattduksbordet, jag hade övat på att trä på kondomer dagen innan, men vi var osäkra, vi var båda osäkra. Vi hade haft torrsex, klätt av oss och nu låg vi nakna. Vi hade kommit fram till den punkt där vi båda trodde att det var dags att försöka få in den. Men hur gjorde man? Osäkerheten fick min penis att slakna, osäkerheten fick henne att spänna sig, vi var båda spända, försökte och försökte, men till slut gav vi upp. Vi fortsatte att kramas, vi skämdes inte inför varandra, vi var beredda att testa en annan gång, vi hade det mysigt ändå. Två oskulder som var kär i varandra och ville ha mer av varandra.
Två dagar senare blev jag kär i en annan tjej och gjorde slut med Louise.
Det var långt innan de bytt ut dörrklockan.

/…/ det enda som höll ihop dem var rädslan att inte hitta någon annan, och rädslan för att den andre skulle hitta någon annan först…

Inte fan hade vi någonstans att sova, och inte fan hade vi någonstans att gå. Ibland kunde jag inte avgöra om det var ett äventyr eller om det var ett straff för att vi vågade drömma.
Till slut bestämde vi oss bara för att fortsätta att gå i den kalla natten. Vintern var inte vår bästa vän. Det var inte lätt att hitta ett varmt ställe att sova på, men åtminstone så var det ganska ljust de nätter när snön låg kvar.
Tidigare hade vi snackat med en kille som hade ett extrarum åt oss med bäddsoffa där vi skulle kunna sova, men efter att ha gått vilse i staden och misslyckats med att få kontakt med honom igen så gav vi upp och bestämde oss för att lita på vår tur.
Vi hade fått för oss att turen var på vår sida efter att ha gett pengar till en uteliggare som log mot oss med en extra glimt i ögat. På skämt sa vi att han säkert var någon form av luffargud som var förklädd, sen spårade skämtet ur och vi tolkade alla positiva händelser som en gåva från honom. Ja, det var lite kul, men samtidigt började skämtet gå mig på nerverna – mest för att det påminde mig om mamma och alla de gånger hon irriterade mig med att tolka in alla små händelser i större sammanhang. Att söka och skapa meningar var inte min grej. Meningslöshet var det om drev mig. Meningslösheten fick mig att göra en massa saker, mest bara för att få ett gott skratt. Jag retar mig på alla konstnärswannabees som får för sig att allt de gör ska ha en mening och alltid tro att alla andra konstverk har en mening. Se på färgerna, se på formen, läs mellan raderna, tolka skiten. Det var inte min grej, jag gillade meningslösa saker som bara helt enkelt såg fint ut, eller fult, eller fick mig att skratta, eller till och med fick mig att skratta bara för att jag visste att en dummerjöns till konstkritiker eller konstnär snart skulle stå på samma plats som mig och försöka uttolka dumheter ur en annan dumhet.