…med stänk av passion och kärlek
Saker man hör, saker man ser, saker man gör, saker man skriver, saker man säger, saker man vill, saker man tänker, men inte minns.
Hon tog sig igenom livet på ett ömtåligt och ångestfyllt sätt.
Allt hon gjorde var ångestfyllt. Hon hade alltid något mer ångestfyllt att säga. Att ha sex var ångestfyllt. Att prata var ångestfyllt. Att dricka vin var ångestfyllt. Att äta var ångestfyllt och att diska var ångestfyllt… Till och med hennes skratt var ångestfyllt. Ångestfylld glädje. Egentligen var allt bra. Allt var bra men inte för flickan med det svarta hjärtat…
Påverkade det dig över huvud taget att jag sov här eller passerade det bara som om inget hade hänt?
Jag vill också vara din vän, men vill veta på vilket plan. Lunchar vi? Går vi på bio? Sitter vi i soffan och ser en film? Träffas vi och kramas så där lite extra för att vi på något sätt tycker om att vara nära varandra? Tycker du ens om att vara nära mig? Hälsar jag på och sover över om jag har vägarna förbi? Eller är det bara att vi hälsar trevligt på varandra när vi träffas?
När du ser mig, är det bara din kompis du ser då?
Är det bara jag som känner att det kanske finns något att prata om, är det helt passerat för din del? En axelryckning, det var det det.
”Jag är kär men vill vara singel.” Någon del i den meningen måste vara lögn.