Jag är bra på människor

Något jag ofta upplever när jag berättar för andra om att jag är sociolog (i hjärtat, ännu inte på papper) och förklarar att jag är bra på människor och sociala mönster, är att de har svårt att erkänna att de inte är lika duktiga som mig på ”människor”. Generellt verkar det vara lättare att erkänna om man är sämre på naturvetenskapliga ämnen än att erkänna att man är sämre på samhällsvetenskapliga ämnen.

Exempel:
Om jag säger att jag är bra på matematik, då är det inte många som ifrågasätter det. Den andre envisas inte med att förklara att de också är bra på matematik, de kan t o m erkänna att de är dåliga.

Om jag säger att jag är bra på människor, då blir reaktionen något helt annat. Då envisas den andra gärna med förklara att hen också är bra på människor.

Tyvärr är det mycket lättare att bevisa att man är bra på matematik än att man är bra på ”människor”/sociala mönster.

Å andra sidan ska jag erkänna att jag själv inte kan avgöra om någon är bra på människor bara för att de säger att de är det. Om de är duktiga märker man det i samtalet och på deras sätt att kunna analysera sociala mönster. Att kunna analysera sociala mönster ska dock inte förväxlas med kunskapen att kunna räkna upp sociologiska teoretiker och glosor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 + tolv =