Jag gillar franska

Jag gillar franska. Mycket tutt tutt, alltså inte tuttar, utan mer tytt tytt, det låter kul helt enkelt. Började gilla franska på svenskalektionen i gymnasiet när jag första gången läste om Tartuffe. Trodde det var Tart-Uffe och det, Uffe, kallades jag, vi hade direkt något gemensamt. Sedan fick jag dock veta att det uttalades Tartyff, så då var jag tvungen att kalla mig själv för Yff eller Ylf och det verkade visst stämma överens med hur stockholmarna tyckte att jag presenterade mig fastän jag i själva verket de flesta gångerna sa Ulf eller Uffe. Det låter kul alltså. Därför gillar jag franska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 3 =