Vardagen kändes numera avlägsen och främmande…
Avlägsen och främmande
Vacker
De vill ha dig för att du är vacker. Inget annat…
Alices rapport från en lördagsmorgon kl 05.40, 6 juli
Jag rekommenderar er att gå ut tidigt en sommarmorgon när solen skiner och himmeln är blå. Runt 5-6-tiden då de flesta människor och bilar håller sig hemma. Under den tid av året då alla djurens barn blivit så stora att de leker tillsammans med sina syskon på gräsmattorna. Vuxna nog att leka själv, och unga nog att ännu inte lärt sig att vara rädda för människor. Just där kan du få Alice i Underladet-känslan. När djuren stannar upp och nyfiket tittar på dig istället för att springa iväg. Med stora ögon och stort intresse observerar de dig. Så orädda och nyfikna att de nästan vinkar till dig. Det enda som håller dem tillbaka från att prata med dig är blygheten inför det okända.
För även förlusten av den korta vänskapen gråter jag
Ännu en av de bra människor som levde på flykt från vardagen lämnade oss. Jag hann aldrig lära känna honom tillräckligt, men kommer alltid ställa mig frågan om jag hade kunnat göra mer. För även förlusten av den korta vänskapen gråter jag.
Var det kärlek?
Någon som vill prata om det som hände igår? Var det kärlek?
Uttråkad
Alla dessa människor med sina likformiga och kontrollerade beteenden tråkade ut mig…
Vilsen i flera världar samtidigt
Jag känner mig inte vilsen i en värld. Jag är vilsen i flera världar, samtidigt.
Vänskapens bojor
F: Mina närmsta vänner? … Jag kan inte minnas att de någon gång sagt ”fan, du borde bli författare” eller ”klart du ska resa till Portugal och lära dig portugisiska”. Ord som jag istället får höra från bekant och flyktiga vänner… Det finns en anledning till att jag stack.
Vår vänskap är inte uppmuntrande, den är upprätthållande. Upprätthållande av vardagen. Ett skydd mot det obekväma. Ett skydd mot det okända.
I varandras ögon förblir vi desamma som vi alltid har varit.
A: …
Kim
– Jag vet inte hur man ska beskriva det, sa Alex eftertänksamt och stirrade på Kims kaffemugg.
Kim tittade på Alex. Det var sällan Alex inte hade ett svar. Ibland dröjde svaret. Kim visste att Alex alltid hade massvis med tankar om allt. Tankar som fick uttryck i vackra ord. Ibland var det svårt att skilja på om det var orden som var vackra, eller om det var tanken som var vacker. Kanske var båda delarna vackra. Kim fortsatte att titta på Alex som tittade upp och log med ögonen. Ögonen tindrade, de tindrade alltid. Kim försökte hitta en anledning till att sträcka sig fram och låta sina fingrar nudda vid Alex hand. ”Hur gör man något sånt naturligt?” tänkte Kim.
– Nej, jag vet faktiskt inte, sa Alex. Får jag tänka på det?
Alex log.
Kim log och nickade instämmande.
– Kolla. Jag glömd klippa mina naglar idag, sa Kim. Jag sa till mig själv flera gånger innan jag gick att jag inte skulle glömma att klippa naglarna. Istället satt jag och lyssnade på Youtube. Alltså på en låt på Youtube.
– Det händer alltid mig också, sa Alex och tittade på sina egna naglar.
– Får jag se? Kim lutade sig fram och tog tag i Alex hand med ett lätt grepp. Du har fina naglar. Eller ja, klippta. Klippta och fina. Det är inte mina. Precis så där långa så att det fastnar smuts under naglarna.
– Äh, får jag se, sa Alex och tog Kim i andra handen. Alex strök sin tumme över Kims fingrar. Du har också fina naglar. Nästan lika fina som mina.
Kim och Alex skrattade. De fortsatte att hålla varandras händer.
Aldrig fri
F: Människan är aldrig fri. Individen är aldrig fri. Anledningen till att du inte blev en grottmänniska, är för att du föddes i ett samhälle där det inte fanns några grottmänniskor. Du är en skapelse av det samhälle du föds i … växer upp i … och de samhällsmedborgare du möter på din väg. Dina egna val gör du inom de ramar som din omvärld upprätthåller.
Din enda flyktväg kan tyckas vara självmordet, men frågan är om ens det är ditt eget val. Ingen är någonsin fri.
A: …