Ungdomsgäng – Varför finns ungdomsgäng och vad håller dem samman?

INLEDNING
Att kriminella och våldsbenägna ungdomsgäng finns är de allra flesta medvetna om, men varför finns de? Det mesta ungdomsgängsvåldet håller sig enligt Jack Katz (1988:119) inom klass- och etniska gränser, men det finns även grupper som inte kan delas in efter klass- och etniska aspekter, utan delar in sig efter geografiska gränser (till exempel uppdelningar efter kvarter, eller östra, västra, norra eller södra delen av en stad). Dessa ras-, klass- eller geografiska gränser ger dock inga svar på varför ungdomsgängen bildas.

Jag har valt att utifrån kriminologiska teorier titta på hur och varför kriminella och våldsbenägna ungdomsgäng uppstår och vad som lockar och upprätthåller individers intresse att vara med i ett gäng. De sociologiska/kriminologiska teorier jag utgått ifrån är hämtade från Chicagoskolan eller har rötter i Chicagoskolan, teorier av bland annat Clifford R. Shaw, Henry D. McKay, Elijah Anderson, Albert Cohen och Richard Cloward och Lloyd Ohlin. Jag har också valt att använda sig av teoretikern Jack Katz utifrån hans bok Seductions of Crime (1988).

Med hjälp av de teorier som har sina rötter i Chicagoskolan kommer jag att titta på vilken typ av omständigheter som gör att ungdomsgäng uppstår, varför dessa så kallade subkulturer tar form. Med subkultur menas att dessa ungdomsgängskulturer har sin plats i framförallt västerländska samhällen som till exempel Amerika och Europa (framförallt i USA och Storbritannien) men att de har andra normer och värderingar vilka bryter mot samhällets normer och värderingar och ibland till och med dess lagar – de anses alltså vara frukter av det västerländska samhällets kultur.

Utifrån Jack Katz (1988) kommer jag framför allt att titta på vad som krävs för att hålla ihop ungdomsgängen och vad det är som lockar med att gå med i ett ungdomsgäng.

TEORI

Chicago
På 1920 till 1930-talet såg kriminologer i den stora och växande staden Chicago att i slumområdena var kriminaliteten högre än i bättre utformade stadsområden. Detta fick sociologerna/kriminologerna att dra slutsatsen att kriminalitet inte kom från individen utan att det var ett socialt/samhälligt problem (Lilly, J. R., Cullen, F. T. & Ball, R. A., 2002:32), man ansåg att människan blev olika påverkad beroende på i vilket område man bodde.

Sociala problem formar kriminaliteten
Forskarna Clifford R. Shaw och Henry D. McKay undersökte hur det urbana livet formade kriminaliteten. De ville förstå och hitta kriminalitetens sociala rötter och kom fram till att en viktig del av förklaringen av hur ungdomsbrottsligheten uppstod fanns att finna i stadsområdenas organisation (Lilly, J. R. m fl, 2002:34). De såg att i slumkvarter, oavsett ras- eller etniska tillhörighet, var kriminaliteten högre än i mer utvecklade stadsområden. Detta ledde dem till slutsatsen att ”it was the nature of the neighborhood – not the nature of the individuals within the neighborhood – that regulated involvment in crime” (Lilly, J. R. m fl, 2002:36). Shaw och McKay såg också att ungdomsbrottslingar som bodde i områden med hög kriminalitet ofta drogs in i fler kriminella handlingar av äldre kriminella eller gängmedlemmar. Detta ledde Shaw och McKay (1972 se Lilly, J. R. m fl, 2002) till att dra slutsatsen att i oorganiserade stadsområden upprätthölls en ”kriminell tradition” som gick från generation till generation (Lilly, J. R. m fl, 2002:37), vilket förstärkte sannolikheten att allt fler i dessa områdena skulle fortsätta vara eller att bli kriminella.

Kulturella skillnader och konflikter & subkulturer
Tittar man på teorin här ovan kanske vissa tänker och drar slutsatser om att de som bor i slum- eller sämre ställda områdena ofta kommer från de lägre klasserna och att kanske kriminaliteten ligger i de lägre klassernas kultur. Detta anses dock ej vara så, utan teoretiker har sett att det antagligen handlar om kulturella skillnader som leder till kulturkonflikter eller att subkulturer uppstår i dessa områden.

Walter Miller
Walter Miller (1958/1979 se Lilly, J. R. m fl, 2002:43) ansåg att kriminella ungdomsgäng inte är en produkt av lägre klassers kultur utan en produkt av att de från lägre klasser motsäger sig eller går emot medelklassens normer och värderingar vilket leder till de gör överträdelser även ur laglig synpunkt (Lilly, J. R. m fl, 2002:43). Miller säger att ”middle class youths are oriented toward good grades, college, and career; lower-class youths are oriented toward physical prowess, freedom from any authority, and excitement on the streets” (se Lilly, J. R. m fl, 2002:43).

Wolfgang och Ferracuti
Wolfgang och Ferracuti (1982 se Lilly, J. R. m fl, 2002:44) ansåg att det i vissa stadsområden finns ”subcultures of violence” och hävdade att i de områden dessa subkulturer finns hade människor ”favorable attiudes toward…the use of violence” vilket leder till att människor inte får skuldkänslor av att använda sig av våld.

Elijah Anderson
Elijah Anderson (1999 se Lilly, J. R. m fl, 2002:44) har skrivit boken Code of the Street. I den presenterar han sin forskning av ungdomsgäng och teorin om ”subcultures of violence” tar form. Han menar att minoritets ungdomar i innerstaden är kulturellt isolerade. De kommer från familjer under dåliga förhållanden vilket leder dem till ett liv på gatan. Deras framtid ser inte bra ut och deras största mål blir en ”campaign for respect” (Lilly, J. R. m fl, 2002:44) och respekt får de bland annat av att framstå som farliga. Anderson säger att ”only by reestablishing a viable mainstream economy in the inner city, particularly one that provides access to jobs for young inner-city men and women, can we encourage a positive sense of future” (se Lilly, J. R. m fl, 2002:45), vilket visar på att han anser att det är framtidsutsikten och sysslolösheten som får ungdomar att vända sig till gatan där ungdomsgängen finns.

Albert Cohen
Enligt Cohen (1955 se Lilly, J. R. m fl, 2002:55), som ställde sig frågan om var ungdomsbrottsliga subkulturer kom ifrån, föreslog han att de är ett sorts svar på problem som människor stöter på. De problem han syftar på är att ungdomar från lägre klasser har svårt att leva upp till de kriterier (de normer och värden som medelklassen ser som respektabla former av leverne) som ställs för att man ska få respekt i samhället och därför blir den ungdomsbrottsliga kulturen ett svar på detta problem genom att erbjuda andra normer och värderingar där man på ett annat sätt kan få respekt. Dessa normer och värderingar som den ungdomsbrottsliga kulturen bär med sig är ofta de motsatta till vad de vanliga normerna är, ”if conventional society values ambition, responsability, courtesy, control of physical aggresion, and respect for authority, then these youths will place premium on behavior that violates these priciples” (Lilly, J. R. m fl, 2002:55). Cohen ansåg också att ungdomar från de lägre klasserna kan lockas att gå med i ett gäng på grund av ”its offer of friendship, excitement, and protection” (Lilly, J. R. m fl, 2002:55) då de känner att de inte platsar eller får den respekt de borde få av sin omgivning.

Richard Cloward och Lloyd Ohlin
Enligt Cloward och Ohlin (1960 se Lilly, J. R. m fl, 2002:57) kan ungdomsbrottsliga subkulturer bara uppkomma och upprätthållas i slumområden där tillräckligt många ungdomar från lägre klasser samlas och umgås och tillsammans upprätthåller en distans till resten av samhället och dess normer och värderingar. Cloward och Ohlin delade in subkulturerna i tre grupper ”criminal, conflict, and retreatist” (Lilly, J. R. m fl, 2002:58). Den första gruppen (criminal) var en subkultur som fanns i de områden som var organiserade och där det fanns förebilder och ett stabilt kriminellt liv som kan lära upp unga och göra försäljning av stöldgods lukrativt, vilket leder till högre social status. Den andra gruppen (conflict) var en subkultur som fanns i mindre organiserade områden där det inte fanns ett stabilt kriminellt liv, vilket leder till att våld blir en viktig del för att nå högre social status. Till den tredje gruppen (retreatist) hörde de som inte lyckats nå högre status, varken genom lagliga eller olagliga tillvägagångssätt och därför tar till flykt genom att ta droger.

Dessa tre grupper får dock kritik av Empey (1982 se Lilly, J. R. m fl, 2002:58) som anser att oftast så finns inte dessa indelningar, utan de kombineras av de kriminella ungdomsgängen.

Jack Katz
Katz anser att en viktig källa till varför ungdomar dras till de kriminella ungdomsgängen är känslor. Det kan vara vanliga känslor som rädsla för isolation, för att få status i sina vänners ögon, eller att man är uttråkad, men detta förklarar dock inte varför man går med i ett kriminellt ungdomsgäng och väljer bort lagliga aktiviteter. För att förklara det säger Katz att det handlar om en känsla att överträffa auktoriteter i samhället, till exempel skolan och lärare (Katz, 1988:147). Han anser sig också ha hittat uttryck hos ungdomarna som visar på att det handlar om att få en ”kick” när de känner hur farliga de är och hur mycket ”bättre” de är än resten av världen (Katz, 1988:136)

Vad upprätthåller de kriminella ungdomsgängens existens?
Vad är det som håller samman de kriminella ungdomsgängen under så lång tid då?

När jag tittat närmare på detta har jag utgått från Jack Katz bok Seductions of Crime (1988). När man läser Katz bok ser man att viktiga delar i gänglivet är de symboler de bär och sprider kring sig, att visa upp sig och våldet är också delar som är viktiga för sammanhållningen.

För att visa att man existerar sprider ungdomsgängen sina symboler. En del av symbolerna är de kläder man bär – vilka färger man bär. Vikten av de kläder som visar gängtillhörighet kan man se när, som i Katz exempel, en gängmedlem tar en tröja från ett rivaliserande gäng vilket leder till ett gängbråk (Katz, 1988:137), man kan också utläsa hur färgerna spelar roll i annat exempel från Katz: ”The Bloods, identifying with red, and the Crips, with blue, can and regulary do attack each other simply and specifically on the basis of color”. I spridningen av symboler räknas även att sprida sitt namn eller märke genom graffitimålning. För att finnas måste gängen alltså synas. Ett annat sätt att synas och höras är vad Katz kallar ”parading” (Katz, 1988:142). Att paradera innebär att de i grupper gör narr av andra, ropar ohövligheter åt folk eller försöker skrämmas.

De kriminella ungdomsgängens existens förutsätter också att det finns andra gäng (Katz, 1988:128-29), ett vi-och-dom förhållande. Utan sina rivaler kan de inte uppnå hög social status. Det är i förhållande till andra kriminella ungdomsgäng som har samma kriminella subkultur som man avgör gängens storhet. Hade det bara varit ungdomsgänget mot samhället hade de bara framstått som en grupp brottslingar utan något tal om status.

Våldet bland de kriminella ungdomsgängen är också viktigt, det har enligt Katz (1988:135) en konstruktiv kraft. Våldet gör att man inte förväxlar gänget med ett barndomskompisgäng (Katz, 1988:129, 135), de får en känsla av respekt från sin omgivning och polisen och media ser dem (Katz, 1988:135) och våldet får allmänheten att känna fruktan inför gänget vilket behövs för att upprätthålla gängets status i andras ögon (Katz, 1988:137)

SAMMANFATTNING
Den övergripande frågan jag ställde mig var, varför ungdomsgängen finns och vad det är som håller dem samman. Tittar vi på vad teorierna presenterar kan man se att viktiga delar som styr brottsligheten är vilket område man bor i och hur dess kultur ser ut. Oftast har de områden med hög brottslighet en subkultur som främjar kriminalitet. Denna subkultur upprätthålls av dem som bor där, normer och värden, en kriminell tradition, ”ärvs ner” från de äldre kriminella till de yngre vilka också blir kriminella.

Miller och Cohen presenterar tankar som visar på att det är motsättningar mellan klasskulturer som får de lägre klasserna att motsätta sig medelklassens normer och värderingar på grund av känslor av orättvisor i samhället, vilket leder till överträdelser.

Katz ser motsättningar mellan de som känner att de inte har någon kontroll och auktoriteter. De kriminella ungdomsgängen ger medlemmarna styrka och mod att sätta sig upp emot auktoriteter (till exempel lärare).

Det som håller gängen samman är en sammansättning av förenande symboler, att synas och höras är en viktig del för gängets överlevnad. Våldet är också en viktig del i dess existens då detta är ett sätt att sprida fruktan och på så sätt få ett rykte om sig.

REFERENSLISTA
Katz, J. (1988). Seductions of Crime. United States: Basic Books.

Lilly, J. R., Cullen, F. T. & Ball, R. A. (2002). Criminological Theory. 3rd ed. Thousand Oaks: Sage Publications, Inc.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 5 =