Idag kände jag det, vi har nu trätt in i min favoritdel av våren, den del där allt gör ont, den del jag älskar mest. De vackra intrycken och de underbara dofterna blir för mycket. Det är omöjligt att ta dem alla till sig och omöjligt att behålla känslan av dem.
Här möter vi Karin Boyes ”Ja visst gör det ont när knoppar brister” och Astrid Lindgrens vårskrik i Ronja Rövardotter. De har båda varit där, de har både känt det.